Rabies

Rabies (vattuskräck) är en sjukdom i det centrala nervsystemet som orsakas av ett lyssavirus som hör till familjen rhabdovirus. Flera olika virustyper av rabiesviruset är kända. Rabies hos fladdermöss orsakas av virustyperna EBLV-1 och EBLV-2.

Rabies hos människor

Rabiessmitta hos människor är vanligtvis en följd av att man blivit biten av ett sjukt djur eller att ett sår eller slemhinnor förorenats av djurets saliv. Fladdermusrabies kan den smitta via luftvägarna i fladdermusgrottor, smittan har oftast samband med hantering av fladdermöss. Sjukdomen leder till döden inom några dagar efter det att symtomen visat sig. Behandling som sätts in omedelbart efter att man blivit biten hindrar sjukdomen från att bryta ut. Personer som hanterar fladdermöss vaccineras mot rabies i förebyggande syfte.

Den senaste säkerställda endemiska rabiessmittan i Finland förekom på 1930-talet. På 1910-1930-talen smittades människor genom hundbett.

Det senaste rabiesfallet inträffade i september 2007, då en filippinsk man på resa i Finland dog i rabies, sannolikt till följd av smitta som han fått i hemlandet. Finland har en person avlidit i fladdermusrabies 1985. Personen hade varit i närkontakt med fladdermöss.

På 2000-talet har i det riksomfattande registret över smittsamma sjukdomar årligen registrerats 14-72 anmälningar från läkare angående personer som fått rabiesbehandling efter exponering. Största delen av exponeringarna har skett utomlands, den vanligaste orsaken till exponering har varit hundbett.

Rabies hos djur

Alla däggdjur (inklusive nötkreatur och hästar) kan smittas och sprida smittan vidare även till människor. Inkubationstiden från smitta till rabies varierar hos djur från några dagar till flera månader. Ett smittat djur kan sprida smittan vidare redan några dagar innan de egentliga symtomen bryter ut. Efter att symtomen visat sig leder rabies till att djuret dör inom två veckor.

Husdjur
Rabiessmitta hos husdjur är vanligtvis en följd av ett bett av ett sjukt djur. I Europa är hundar, katter, rävar och mårdhundar de mest betydande djuren med tanke på spridningen av rabies. I Finlands närområden förekommer rabies i de baltiska länderna och Ryssland.

För att bekämpa sjukdomen är det obligatoriskt att vaccinera bl.a. jakthundar och myndigheternas tjänstehundar. Det rekommenderas att även andra hundar samt katter vaccineras. För att förhindra att sjukdomen når landet har särskilda vaccinerings- och undersökningskrav ställts för införseln av djur.

Åren 1910–1959 konstaterades sammanlagt 2300 rabiesfall hos djur i Finland. Åren 1988-1989 förekom en rabiesepidemi bland husdjur och vilda djur i Finland, och i samband med den konstaterades 66 rabiessmittade djur. Man fick epidemin under kontroll genom vaccineringskampanjer. Efter detta har man inte konstaterat någon rabiessmitta som skulle ha erhållits i Finland.

För att förhindra att rabies sprider sig på nytt har man sedan 1988 genomfört ett vaccineringsprogram för vilda djur, där man vid Finlands sydöstra gräns först årligen och från och med 2003 två gånger om året sprider ut åtelvaccin avsett för små rovdjur från luften. Man följer fortlöpande resultaten av vaccineringsprogrammet genom analys av antikroppsnivån i blodprover av rovdjur som hittats i naturen eller jagats i vaccineringszonen. Resultaten har varit goda.

För att följa rabiessituationen och upptäcka eventuell smitta undersöks årligen avlidna husdjur och vilda djur.

Figur: Det totala antalet rabiesundersökningar och rabiesmisstankar, samt antalet undersökningar specificerade i fråga om mårdhundar och rävar (pdf, 70 kb)

Figur: Rabiesundersökningar av husdjur, specificerade i fråga om undersökningar av katter, hundar samt hästar och nötkreatur (pdf, 70 kb)

Fladdermöss
I Finland har fladdermusrabies konstaterats en gång hos en fladdermus. Sommaren 2009 isolerades European Bat Lyssavirus 2 (EBLV-2) hos en vattenfladdermus ( Myotis daubentoni).

Figur: Det totala antalet rabiesundersökningar av fladdermössar och positiva resultater från 2006. (pdf, 87 kb)

 

 

 

Läs mera